Alkohol- och drogepidemiologi

Av Leif Öjesjö, uppdaterad 2004 10 04

Innehåll

Alkohol
Narkotika
Sniffning
Beroendeskapande läkemedel
Doping
Tobak
Litteratur

<<< Tillbaka till Kapitelindex

Alkohol

En halv miljon svenskar

I Sverige konsumerar 90 % av befolkningen mer eller mindre regelbundet alkohol i någon form. För närvarande dricker uppskattningsvis en halv miljon svenskar alkohol i klart skadliga mängder. Detta innebär att 10-15 % av alla män och 3-5 % av alla kvinnor kan ha allvar-liga alkoholproblem. Enligt den s k totalkonsumtionsmodellen ökar antalet storkonsumenter och problemdrickare med genomsnittskonsumtionen. Drickandet antas samtidigt vara sned-fördelat så att en tiondel av konsumenterna svarar för hälften av den totala konsumtionen.

Gränsen för högkonsumtion av alkohol brukar sättas vid 280 gram ren alkohol per vecka för män och 210 gram för kvinnor. Internationellt sett ligger vi inte speciellt högt (ungefär på tjugonde plats i Europa). Prevalensen alkoholmissbruk har i större epidemiologiska undersökningar uppskattats till 9-10 % för män och 3-4 % för kvinnor, därav alkoholberoende 6 % för män och 2 % för kvinnor. De högsta frekvenserna finner vi hos män i åldern 50-59 år. Vidare är risken högre för arbetare och lågutbildade. Restauranganställda utgör t ex en klar riskgrupp.

Utvecklingen av alkoholkonsumtionen

En bedömning av konsumtionsutvecklingen baseras i första hand på den registrerade alkoholförsäljningen. Det finns emellertid varierande mörkertal beroende på turistsprit, smuggling och egen produktion ("hembränning"). Mycket pekar på att den oregistrerade alkoholkonsumtionen ökat under de senaste 10-15 åren, i synnerhet efter 1995.

År 1946 uppgick alkoholkonsumtionen i Sverige till ca 4 liter 100-procentig alkohol per invånare 15 år och därutöver. År 1954, d v s det sista helåret med motbok, var den ca 5 liter. Efter en mer eller mindre successiv ökning kulminerade försäljningen 1976, då den uppgick till närmare 8 liter. Därefter inträdde en minskning till 6 liter 1984.

De senaste 5 åren har den registrerade alkoholförsäljningen ökat från 5,8 liter 100-procentig alkohol per invånare 15 år och därutöver 1998 till 6,9 liter 2002. Om även den ore-gistrerade konsumtionen beaktas blir ökningen den senaste femårsperioden ännu högre. År 2002 beräknas den totala alkoholkonsumtionen till 9,9 liter ren alkohol, d v s en uppräkning av den registrerade försäljningen med 3 liter. Ungefär 30 % av all alkohol som konsumerades detta år var således oregistrerad.

År 2003 drack vi svenskar i snitt motsvarande 10,2 liter ren alkohol per vuxen person och år. Det är den högsta siffran någonsin i Sverige under modern tid. För att finna ännu högre siffror är det nödvändigt att gå tillbaka till andra halvan av 1800-talet. Alkoholkonsumtionsnivån kommer att stiga ytterligare under de närmaste åren med åtföljande skadliga konsekvenser. Den viktigaste orsaken till detta är att tidigare regler för begränsning av alkoholin-försel till Sverige i princip har försvunnit sedan årsskiftet 2003-2004 p g a det svenska med-lemskapet i EU.

Medicine studerande också i riskzonen

En undersökning av studerandes alkohol- och drogvanor har visat att de medicine studerande vid Karolinska Institutet dricker mindre alkohol och har färre riskkonsumenter än studenterna vid Stockholms och Uppsala universitet. Trots detta bedömdes i en undersökning 1995 att 12 % procent av manliga och 4 procent av kvinnliga medicinstudenter var i riskzonen för alkoholrelaterade problem. Omkring 7 % av medicinstudenterna i undersökningen hade prövat narkotika, och 9 procent hade använt sömn- eller lugnande medel minst en gång under sista året.

Att diskutera:
Diskutera tänkbara skillnader i förekomsten mellan KI och övriga högskolor.

Alkoholens konsekvenser för sjukvården

Svenska studier visar,att av den totala sjukvården som bedrivs, är minst 6 % alkoholrelaterad sjukvård. Inom akutsjukvården beräknas 20-30 % tillhöra gruppen högkonsumenter. Den direkta alkoholorsakade vården beräknas ligga mellan 5-11 % av samtliga vårdtillfällen. Inom sjukhusens öppenvård bedöms ca 20 % av patienterna vara högkonsumenter. I primärvården finner man drygt 10 % högkonsumenter. För psykiatrin redovisas 20-40 % högkonsumenter.

Alkoholmortalitet

Alkoholrelaterade dödsfall uppskattas till mer än 6000 per år i Sverige. Detta motsvarar enligt Socialstyrelsen nära 6-8 % av alla dödsfall. Dödlighetsrisken är tre till fem gånger högre jämfört med befolkningen i stort. En hög andel av överdödligheten är akut och beror på alkoholintoxikation, självmord, våld och trafikolyckor. Ungefär hälften av alla alkoholrelaterade självmord kan härledas till ett etablerat alkoholberoende.

Viktiga orsaker till den alkoholrelaterade överdödligheten på lite längre sikt är hjärtsjukdomar, hepatit och levercirrhos. Här behövs mer forskning i form av tidsserieanalyser och kohortstudier. Ett oroande tecken är t.ex. att incidensen för alkoholcirrhos ökat hos kvinnor de sista åren. «««

Narkotika

Narkotikaanvändning kan innefatta allt ifrån konsumtion vid enstaka tillfällen till regelbundet, långvarigt och dagligt bruk. Olika användningsformer har olika konsekvenser för individ och samhälle. Vid en redovisning och diskussion av utvecklingen bör därför olika konsumtionsmönster särredovisas.

Vanligtvis görs en uppdelning i tillfällig/experimentell användning och i tungt missbruk. Med det förstnämnda avses konsumtion vid ett begränsat antal tillfällen eller mindre regelbundet bruk. Någon enkel och entydig definition för tungt narkotikamissbruk är svår att fastställa. En vanlig definition är allt injektionsbruk, oavsett medel, och all daglig eller nästan daglig användning av narkotika, oavsett intagningssätt. Omfattningen av det narkotikabruk som inte bara är tillfälligt, men som inte kan betecknas som tungt, saknas det nästan helt uppgifter om.

Tillfällig/experimentell användning

Uppgifter om tillfällig/experimentell narkotikaanvändning fås i första hand genom olika frågeundersökningar bland ungdomar och vuxna. Trots de metodproblem som finns vid dessa undersökningar bedöms de återspegla utvecklingen relativt väl.

Skolundersökningarna i åk 9 visar att en relativt stor andel av eleverna någon gång prövat narkotika under 1970-talets inledande år (ca 14 %). Andelen sjönk därefter gradvis till ca 8 % 1982 och vidare till 3-4 % under 1990-talets början. Efter en kontinuerlig ökning svarade närmare 10 % att de hade provat narkotika 2001. År 2002 hade denna andel sjunkit till 8 %, men det är ännu för tidigt att avgöra om det är ett tillfälligt trendbrott eller ej.

Utvecklingen bland mönstrande 18-åringar är förhållandevis likartad den bland skoleleverna med högre nivåer som prövat narkotika på 1970-talet (runt 17 %) och en nedgång under 1980-talet (6 % 1988). Sedan 1992 har dock andelen tredubblats och uppgick till 18 % 2002, även om ökningstakten avmattats de senaste åren.

Normalt visar ungdomsundersökningar att ca 60 % av dem som prövat narkotika enbart använt cannabis, medan 5-10 % enbart använt annan narkotika än cannabis. Näst vanligast är numera ecstasy och amfetamin. Om illegalt använda läkemedel, oftast sömnmedel/lugnande medel, tas med i bilden är de lika vanligt förekommande som ecstasy och amfetamin.

Enligt intervjuundersökningar bland vuxna (15-75 år) har ca 12 % prövat narkotika någon gång, vilket motsvarar uppåt 800 000 personer i det aktuella åldersintervallet. Narkotikaerfarenhet är nästan dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor. Det förefaller också som om könsskillnaderna uppkommer först under gymnasieåldern.

Tydliga regionala skillnader framkommer i så gott som alla undersökningar. Narkotika-erfarenhet är betydligt vanligare i storstadsområden och minst vanlig på mindre orter och i glesbygdsregioner. Det gäller inte minst regelbundet narkotikabruk.

Tungt missbruk

Under senare hälften av 1960-talet ökade allvarligare former av narkotikabruk påtagligt. Perioden kan ses som det moderna narkotikamissbrukets etableringsfas. Efter en viss stabilisering under de första åren på 1970-talet innebar den andra halvan av decenniet att narkotikabrotten och narkotikabeslagen ökade liksom narkotikarelaterade hepatit- och dödsfall. Det var också under denna period som heroinet introducerades på allvar i Sverige.

Tre kartläggningar av tungt narkotikamissbruk har genomförts i Sverige åren 1979, 1992 och 1998. Undersökningarna bygger på uppgifter från bland annat polis, socialtjänst, behandlingssektor och kriminalvård. Med en särskild statistisk metod (capture-recapture-metodik) beräknas antalet inrapporterade narkotikaanvändare för att kompensera för av myn-digheterna okända tunga narkomaner.

Undersökningen 1979 var en totalundersökning medan de andra baseras på ett urval av kommuner. Även om undersökningen 1998 baserades på ett ännu mindre urval än den från 1992 har det bedömts vara möjligt att ge en uppskattning även utifrån denna. Antalet tunga narkomaner uppskattades uppgå till 15 000 1979, 17 000 1992 och 26 000 1998.

Utifrån de presenterade uppgifterna blir den genomsnittliga årliga ökningstakten 2 % 1979-1992 och 6 % 1992-1998. Med korrigeringar för avgångar ur narkomanpopulationen uppskattades den totala ökningen av nytillkomna brukare under den första perioden till 800 under den första perioden och till 1 900 personer under den andra. Det betyder att nyrekryteringen har varit förhållandevis stor under 1990-talet. Andelen av kvinnor har varit tämligen stabil och har legat på ca en fjärdedel vid alla tre undersökningstillfällena.

Centralstimulantia (främst amfetamin), opiater (främst heroin) och cannabis har alltid varit de dominerande drogerna. Amfetamin dominerade bruket för ca 48 % både 1992 0ch 1998, men hade minskat i betydelse 1998, då det angavs som dominerade drog för 32 %. Heroinet har däremot ökat i betydelse sedan 1979, då opiater angavs som huvuddrog för 15 %. Denna andel hade ökat till 26 % 1992 och till 28 % 1998.

Andelen som använt cannabis de senaste 12 månaderna var 61, 66 respektive 54 % och i den senaste kartläggningen angavs 8 % ha cannabis som dominerande drog. Majoriteten uppgavs även vara alkoholmissbrukare. Det har med åren blivit färre uppgiftslämnare som kunnat ange något dominerande medel. Sannolikt beror detta på ett ökat blandmissbruk samt en försämrad kunskap om narkomanerna hos dem som arbetar med narkotika hos de rapporterande myndigheterna.

Narkotikamortalitet

Antalet utskrivningar med narkomanidiagnos inom slutenvården har gått upp under 1990-talet, liksom antalet narkomanirelaterade dödsfall. Den narkotikarelaterade dödligheten i Sve-rige har ökat under en följd av år och står för en mycket betydande andel av de totala dödsfallen i åldrarna 20-40 år. Medellivslängden hos tunga narkomaner uppges för närvarande ligga på 32 år.

Det finns således en stor överdödlighet bland narkomaner. Forskningen talar om 14-20 gånger ökad dödlighet och ett självmordstal 50 ggr högre än i jämförbara åldersgrupper i befolkningen. Utöver suicid är dödsorsakerna överdoser, akuta infektioner, hepatit och HIV.

Fram till mitten 1970-talet låg antalet narkotikarelaterade dödsfall på en låg och relativt stabil nivå, mindre än 50 personer per år. Därefter har antalet successivt ökat, bland annat beroende på att heroin på allvar introducerades i Sverige och på en allt mer ökad sårbarhet och sjuklighet hos en åldrande narkomanpopulation.

Efter en minskning under senare delen av 1980-talet har antalet dödsfall åter ökat påtagligt. De uppgick till 250 personer under 1996, en siffra som hade ökat till 280 år 1999 och 310 år 2001. Antalet dödsfall 1999 bland dem under 30 år (60 stycken) var högre än något år tidigare. Detsamma gällde för åldersgruppen 20-29 år.«««

Sniffning

Sniffning har ansett vara ett ungdomsfenomen. 10 % av pojkarna och 6 % av flickorna i åk 9 hade prövat att sniffa i de senaste undersökningarna. Kunskapen om sniffning bland vuxna är däremot relativt begränsad. I undersökningen av det tunga narkotikamissbrukets omfattning 1992 framkom att ca 2 % av missbrukarna hade lösningsmedel som ett bland andra missbruksmedel. «««

Beroendeskapande läkemedel

Stora mörkertal

Beroendeskapande läkemedel är mycket vanliga vid blandmissbruk med såväl alkohol som narkotika. Vid beroende av enbart läkemedel kan doserna vara höga eller normala, men bakgrunden är oftast legal förskrivning, varför Apoteksbolagets försäljningsstatistik är av intresse. Totalkonsumtionsmodellen, som nämndes under alkoholavsnittet, gäller även här, dvs. ju fler som använder preparaten, i synnerhet under lång tid, desto fler löper risk att bli beroende.

Mest förekommer bensodiazepiner och vissa värktabletter. 1991 svarade Bensodiazepiner för ca 90 % av Apoteksbolagets försäljning av lugnande medel och 70 % av sömnmedlen, 1997 hade siffrorna sjunkit till 87 % respektive 41 %. 1996 förekom Bensodiazepiner på recept i vårt land ca 2 miljoner gånger. Omfattningen, dvs. epidemiologin, av läkemedelsmissbruk är dock svårbestämd, då läkemedlen skaffas både genom legal förskrivning, receptförfalskning och illegal gatuhandel.

När det gäller analgetika är mörkertalet särskilt besvärande. Apoteksbolagets statistik visar att kvinnor använder mer analgetika än män, såväl opioider som receptfria analgetika (Treo, Alvedon, Magnecyl). När det gäller opioiderna börjar könsskillnaderna märkas redan i åldersgruppen 15-19 år och fortsätter sedan att stiga upp i åldrarna.

Att diskutera

Apoteksstatistiken visar på stora regionala skillnader i försäljningen av lugnande medel och sömnmedel. Kvinnor använder lugnande och smärtstillande medel i betydligt större utsträckning än män. Olika läkares inställning, kunskap och traditioner kan tänkas spela in. Även andra förhållanden kan ha betydelse som befolkningsunderlagets åldersfördelning, andelen med invandrarbakgrund etc. Den högsta försäljningen 1998 redovisas från Jönköpings län, medan den lägsta återfinns i Norrbottens län. Hur förklara dessa skillnader? «««

Doping

Omkring 1 % av de manliga ungdomarna i olika riksrepresentativa frågeundersökningar har svarat att de någon gång provat anabola steroider. Denna storleksordning har i stort sett varit likartad sedan 1993, då man började ställa frågor om dopingmedel i sådana undersökningar. Storleksordningen är i linje med många europeiska länder, men lägre jämfört med USA.

Under 1990-talet har det stått klart att användningen av dopingmedel inte längre är begränsad till idrottsrörelsen och gymen, utan även är spridd till andra delar av samhället, blandanat med anknytning till träning på gym. Av de i dopinglagen förbjudna preparaten hör androgena anabola steroider (AAS), t.ex. "ryssfemmor", till de vanligaste. Det har också konstaterats ett samband mellan doping och alkoholkonsumtion liksom doping och erfarenhet av narkotika och andra droger. «««

Tobak

För några decennier sedan var tobaksrökningen vanligast bland män. År 1946 var 50 % av männen regelbundna rökare och motsvarande siffra för kvinnorna var 9 %. År 1963 var siffrorna 49 resp. 23 %. Därefter har en minskning skett, som varit mest påtaglig bland män. Detta har lett till att dagligrökningen nu är mer utbredd bland kvinnor än bland män (25 respektive 18 % 1997).

Nya siffror från Statistiska Centralbyrån (2000) visar emellertid att denna minskning bland män har upphört de senaste åren. I samtliga ålderskategorier 16-24 år, 25-44 år och 45-64 år ökade andelen manliga rökare mellan 1998 och 1999. Mest ökade de manliga rökarna i åldern 45-64 år, från 22 % till 27 %. Detta är första gången på 20 år som rökningen bland män ökar. Under samma period har andelen kvinnliga rökare minskat något eller legat konstant i alla ålderskategorier. Samtidigt har skett en uppgång i snusandet, som är ett nästan undantagslöst manligt fenomen.

Mortalitet och rökning

År 1995 uppskattades rökningen kräva ca 8000 liv i Sverige. Mönstret beträffande utvecklingen av rökrelaterade dödsfall stämmer väl överens med vad man kan förvänta när man studerar konsumtions- och försäljningsstatistiken. Hjärt-kärlsjukdomarna ökar och rökningen är en viktig delförklaring. I och med att skadorna uppkommer först efter en tid sker en viss eftersläpning av dödsorsaksstatistiken.

Att diskutera

Under senare år har man kunnat se en minskning av såväl rökning som rökningsrelaterad dödlighet bland män. Bland kvinnorna har skadorna kontinuerligt ökat. Hur förklara könsskillnaderna? «««

Litteratur

CAN: Drogutvecklingen i Sverige. rapport 2001, CAN, rapport 63, Stockholm 2001.

Helmersson Bergmark, K: Svenskarna och alkoholen år 2000. Statens folkhälsoinstitut, Stockholm 2001.

Öjesjö, Leif: Epidemiologi, kap. 6, sid 42-46 (ur: M. Berglund & U. Rydberg: Beroendelära, Studentlitteratur, Lund 1994). «««